Fördriver för övrigt tid genom att spionera på mina ex på facebook. Givande.

... har det inte blivit något av. Tjejen jobbar och har gått till gymet nu och jag ligger och äter godis och har ångest. Varför käkar man så mycket skit när man tänker att man ska gå ner i vikt?! Jag är störd i huvudet. Uppenbarligen.

 Jag läser boken Pillret som handlar om hur synsättet inom psykologi har förändrats sedan 1800-talet och fram till idag. Mest handlar det om de så kallade lyckopillrenas resa och hur de började skrivas ut till höger och vänster. Man får följa människor som pillren har räddat liv på liksom människor som har fått sina liv förstörda av dem.

Jag vet inte vad jag ska tycka om det hela, jag tror nog att terapi tillsammans med psykofarmaka kan vara den rätta vägen för de som har depressioner.

Min mamma äter piller, hon blev för två år sedan nedstämd och ville inte göra något alls. Från att ha gått från världens mest sprudlande människa till att sitta helt still och knappt ens vilja prata. Vi tvingade henne att gå och prata med någon tillslut efter att hon gått ner vansinnigt mycket i vikt och ingen av oss tre syskon kände igen henne. Hon fick piller och sakta men säkert kom vår mamma tillbaka. Hon är väl inte helt återställd än, ett bakslag komnär mormor dog. Då föll mamma igen. Men jag tror i alla fall att pillerna har hjälpt henne att hitta sig själv igen.

Jag tror inte att man kansäga att något är helt bra eller helt dåligt. Vad som passar är nog väldigt individuellt. Men att hjälp finns när man väl hamnat i en nedåtgående spiral är guld värt.